”Det är lätt att säga att man är beredd
att dö för sin frihet”
”Du lever fängslad, du svälter och riskerar tortyr. Ditt liv styrs av nyckfulla män, de våldtar dig och hotar att döda dig. Din enda möjlighet till frihet är ett krig som kan döda dig och dina barn när som helst. Vad väljer du?”
Det är en fråga som sätter allt på sin spets.
Mamman som ställer den heter Suria Latif och vi träffar henne i ett tält där hon levt i snart en månad tillsammans med ett 40-tal andra kvinnor och deras barn. Så fullt är flyktinglägret Debaga i norra Irak att det inte längre finns ett tält per familj och fler människor kommer varje dag. Det är lätt att känna igen de nyanlända eftersom de ofta kommer bärande på de få tillhörigheter de lyckats få med sig, en madrass, en filt, en dammig resväska. I stort sett alla har flytt till fots eftersom vägarna in och ut ur IS territorium är hårt bevakade.
Suria Latif kommer från Mosul.
Hon är sunnimuslim och som för många andra tog det en tid efter att IS hade tagit över hennes hemstad tills hon insåg att de inte skulle vara en garant mot övergrepp från Iraks våldsamma shiamilliser.
– I början var det många som såg dem som befriare, många var glada och trodde att de skulle öka säkerheten för oss.
Hon beskriver ett mönster som har sin spegelbild flera gånger i historien.
Syriens president Bashar al Assad såg som en reformator när han tog över makten. Samma sak med Muammar Gaddafi i Libyen. Till och med talibanerna hyllades inledningsvis när de tog över Afghanistan efter det utdragna kriget mot Ryssland och de våldsamma åren som följde.
– Livet blev faktiskt lite bättre, vi kände oss tryggare och staden blev renare.
Det var när trakasserierna och avrättningarna började som Suria Latif insåg vilken våldssekt IS i själva verket är.
– Flera av mina grannar fick sina söner bortförda utan förklaring. Några av dem kom aldrig tillbaka igen. Andra kom hem sönderslagna, säger hon.
– Som kvinna går jag sällan ut över huvud taget. Det räcker med att jag har fel färg på min slöja för att de ska kunna fängsla mig.
I början av förra vintern blev villkoren för livet allt värre. Mosul hade då blivit en helt avskuren stad och priserna på matvaror blev skyhöga. Samtidigt intensifierades flygbombningarna runt omkring staden.
– Vissa nätter kunde vi inte sova över huvud taget. Det kändes som vårt hus skulle träffas när som helst och jag har aldrig varit så rädd. Det är lätt att säga att man är beredd att dö för sin frihet.
För två månader sedan valde att fly sin hemstad. Hon vill inte prata om hur hon lyckades ta sig förbi IS posteringar, men säger att hon gick en hel natt tills hon nådde fronten i en by någon mil utanför Mosul.
– Jag känner mig trygg här och det är det viktigaste, men livet är inte hälsosamt, min yngsta son är sjuk och mina andra barn har mardrömmar varje natt, jag kan inte trösta dem.
En bit från kvinnornas tält i Debagas transitcenter står män på kö i eftermiddagssolen. Många av dem anlände till lägret kvällen innan och nu väntar alla på samma sak – att få sina skägg bortrakade.
Så länge de levde i de IS-kontrollerade delarna av Irak hade en rakning inneburit bestraffning i form av piskning eller dryga böter. Nu kan al-Bagdadhis män inte nå dem längre och den första rakningen efter flykten är för många en nästan rituell.
– Jag minns att jag nästan grät när jag rakade mig, säger 26-årige Yassin Taha.
Han har bott i Debaga i snart ett halvår och nu täcks ansiktet av ett mörkt skäggstubb igen. Av allt förtryck IS utsatte honom för är det inte förbudet att raka sig han bär med sig i dag. Tortyren däremot, tänker han på varje dag.
– De anklagade mig för att vara spion, att jag lämnade uppgifter till regimen.
Yassin Tahas farfar, som var en väl ansedd man i byn de kommer ifrån, lyckades först förhandla med IS att inte gripa honom.
– Jag fick bara vara hemma och förbjöds att använda mobiltelefon, det var som att leva i ett fängelse och efter en tid gick jag ut ändå.
Samma kväll omringades hans farfars hus. Yassin försökte att fly över taken, men insåg att han var chanslös.
Hans berättelse härifrån är nästintill ofattbar i sin grymhet.
– De förde bort mig och den första natten hängde de mig i fötterna, jag vet inte hur många timmar.
Tortyren fortsatte dag efter dag. Yassin misshandlades tills han förlorade medvetandet. När han vaknade upp igen började allt om.
– Jag var helt säker på att jag skulle dö och när det var som värst bad jag dem att döda mig istället, men de krävde att jag skulle avslöja vem jag jobbade för.
Efter fyra dagar släpptes han bara för att gripas på nytt efter en vecka.
– Min farfar lyckades till sist betala för min frihet och samma natt flydde jag.
Var är din farfar nu?
– Han är kvar, jag vet inte om han lever eller om de dödade honom för att jag försvann.
Var du verkligen spion?
– Ja.
Ovanför flyktinglägret hörs det karaktäristiska ljudet av ett stridsflygplan. Kriget är bara några mil bort och koalitionen genomför dagligen minst ett tiotal bombningar. 63 länder slutit sig samman med målet att krossa IS. Den militära operationen bär namnet ”Inherent Resolve” vilket kan översättas med definitiv lösning. Men många fruktar det som ska komma efter IS lika mycket som mardrömmen de nu lever i.
